The Buddha teaches on with nāgita, presenting a eightfold teaching for disciples on the path.

AN 8.86 With Nāgita

Ekaṁ samayaṁ bhagavā kosalesu cārikaṁ caramāno mahatā bhikkhusaṅghena saddhiṁ yena icchānaṅgalaṁ nāma kosalānaṁ brāhmaṇagāmo tadavasari. Tatra sudaṁ bhagavā icchānaṅgale viharati icchānaṅgalavanasaṇḍe. Assosuṁ kho icchānaṅgalakā brāhmaṇagahapatikā:

“samaṇo khalu bho gotamo sakyaputto sakyakulā pabbajito icchānaṅgalaṁ anuppatto icchānaṅgale viharati icchānaṅgalavanasaṇḍe. Taṁ kho pana bhavantaṁ gotamaṁ evaṁ kalyāṇo kittisaddo abbhuggato: ‘itipi so bhagavā arahaṁ sammāsambuddho …pe… sādhu kho pana tathārūpānaṁ arahataṁ dassanaṁ hotī’”ti.

Atha kho icchānaṅgalakā brāhmaṇagahapatikā tassā rattiyā accayena pahutaṁ khādanīyaṁ bhojanīyaṁ ādāya yena icchānaṅgalavanasaṇḍo tenupasaṅkamiṁsu; upasaṅkamitvā bahidvārakoṭṭhake aṭṭhaṁsu uccāsaddā mahāsaddā.

Tena kho pana samayena āyasmā nāgito bhagavato upaṭṭhāko hoti. Atha kho bhagavā āyasmantaṁ nāgitaṁ āmantesi: “ke pana te, nāgita, uccāsaddā mahāsaddā kevaṭṭā maññe macchavilope”ti?

“Ete, bhante, icchānaṅgalakā brāhmaṇagahapatikā pahutaṁ khādanīyaṁ bhojanīyaṁ ādāya bahidvārakoṭṭhake ṭhitā bhagavantaṁyeva uddissa bhikkhusaṅghañcā”ti.

“Māhaṁ, nāgita, yasena samāgamaṁ, ca mayā yaso. Yo kho, nāgita, nayimassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī assa akicchalābhī akasiralābhī. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī, so taṁ mīḷhasukhaṁ middhasukhaṁ lābhasakkārasilokasukhaṁ sādiyeyyā”ti.

“Adhivāsetu dāni, bhante, bhagavā. Adhivāsetu sugato. Adhivāsanakālo dāni, bhante, bhagavato. Yena yeneva dāni, bhante, bhagavā gamissati tanninnāva bhavissanti brāhmaṇagahapatikā negamā ceva jānapadā ca. Seyyathāpi, bhante, thullaphusitake deve vassante yathāninnaṁ udakāni pavattanti; evamevaṁ kho, bhante, yena yeneva dāni bhagavā gamissati tanninnāva bhavissanti brāhmaṇagahapatikā negamā ceva jānapadā ca. Taṁ kissa hetu? Tathā hi, bhante, bhagavato sīlapaññāṇan”ti.

“Māhaṁ, nāgita, yasena samāgamaṁ, ca mayā yaso. Yo kho, nāgita, nayimassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī assa akicchalābhī akasiralābhī. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī, so taṁ mīḷhasukhaṁ middhasukhaṁ lābhasakkārasilokasukhaṁ sādiyeyya.

devatāpi kho, nāgita, ekaccā nayimassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhiniyo assu akicchalābhiniyo akasiralābhiniyo, yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī. Tumhākampi kho, nāgita, saṅgamma samāgamma saṅgaṇikavihāraṁ anuyuttānaṁ viharataṁ evaṁ hoti: ‘na hi nūname āyasmanto imassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhino assu akicchalābhino akasiralābhino. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī. Tathā hi paname āyasmanto saṅgamma samāgamma saṅgaṇikavihāraṁ anuyuttā viharanti’.

Idhāhaṁ, nāgita, bhikkhū passāmi aññamaññaṁ aṅgulipatodakena sañjagghante saṅkīḷante. Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti: ‘na hi nūname āyasmanto imassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhino assu akicchalābhino akasiralābhino. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī. Tathā hi paname āyasmanto aññamaññaṁ aṅgulipatodakena sañjagghanti saṅkīḷanti’.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhū passāmi yāvadatthaṁ udarāvadehakaṁ bhuñjitvā seyyasukhaṁ passasukhaṁ middhasukhaṁ anuyutte viharante. Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti: ‘na hi nūname āyasmanto imassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhino assu akicchalābhino akasiralābhino. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī. Tathā hi paname āyasmanto yāvadatthaṁ udarāvadehakaṁ bhuñjitvā seyyasukhaṁ passasukhaṁ middhasukhaṁ anuyuttā viharanti’.

Idhāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi gāmantavihāriṁ samāhitaṁ nisinnaṁ. Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti: ‘idāni imaṁ āyasmantaṁ ārāmiko upaṭṭhahissati samaṇuddeso vā. Taṁ tamhā samādhimhā cāvessatī’ti. Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno na attamano homi gāmantavihārena.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ araññe pacalāyamānaṁ nisinnaṁ. Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti: ‘idāni ayamāyasmā imaṁ niddākilamathaṁ paṭivinodetvā araññasaññaṁyeva manasi karissati ekattan’ti. Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ araññe asamāhitaṁ nisinnaṁ. Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti: ‘idāni ayamāyasmā asamāhitaṁ cittaṁ samādahissati, samāhitaṁ cittaṁ anurakkhissatī’ti. Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ araññe samāhitaṁ nisinnaṁ. Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti: ‘idāni ayamāyasmā avimuttaṁ cittaṁ vimuccissati, vimuttaṁ cittaṁ anurakkhissatī’ti. Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi gāmantavihāriṁ lābhiṁ cīvarapiṇḍapātasenāsanagilānapaccayabhesajjaparikkhārānaṁ. So taṁ lābhasakkārasilokaṁ nikāmayamāno riñcati paṭisallānaṁ, riñcati araññavanapatthāni pantāni senāsanāni; gāmanigamarājadhāniṁ osaritvā vāsaṁ kappeti. Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno na attamano homi gāmantavihārena.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ lābhiṁ cīvarapiṇḍapātasenāsanagilānapaccayabhesajjaparikkhārānaṁ. So taṁ lābhasakkārasilokaṁ paṭipaṇāmetvā na riñcati paṭisallānaṁ, na riñcati araññavanapatthāni pantāni senāsanāni. Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

Yasmāhaṁ, nāgita, samaye addhānamaggappaṭipanno na kañci passāmi purato pacchato vā, phāsu me, nāgita, tasmiṁ samaye hoti antamaso uccārapassāvakammāyā”ti.

Chaṭṭhaṁ.

Reference Translation by Bhikkhu Sujato (CC0).

Ekaṁ samayaṁ bhagavā kosalesu cārikaṁ caramāno mahatā bhikkhusaṅghena saddhiṁ yena icchānaṅgalaṁ nāma kosalānaṁ brāhmaṇagāmo tadavasari.

At one time the Buddha was wandering in the land of the Kosalans together with a large Saṅgha of mendicants when he arrived at a village of the Kosalan brahmins named Icchānaṅgala.

Tatra sudaṁ bhagavā icchānaṅgale viharati icchānaṅgalavanasaṇḍe.

He stayed in a forest near Icchānaṅgala.

Assosuṁ kho icchānaṅgalakā brāhmaṇagahapatikā:

The brahmins and householders of Icchānaṅgala heard:

“samaṇo khalu bho gotamo sakyaputto sakyakulā pabbajito icchānaṅgalaṁ anuppatto icchānaṅgale viharati icchānaṅgalavanasaṇḍe.

“It seems the ascetic Gotama—a Sakyan, gone forth from a Sakyan family—has arrived at Icchānaṅgala. He is staying in a forest near Icchānaṅgala.

Taṁ kho pana bhavantaṁ gotamaṁ evaṁ kalyāṇo kittisaddo abbhuggato:

He has this good reputation:

‘itipi so bhagavā arahaṁ sammāsambuddho …pe…

‘That Blessed One is perfected, a fully awakened Buddha, accomplished in knowledge and conduct, holy, knower of the world, supreme guide for those fit for training, teacher of gods and humans, awakened, blessed.’ …

sādhu kho pana tathārūpānaṁ arahataṁ dassanaṁ hotī’”ti.

It’s good to see such perfected ones.”

Atha kho icchānaṅgalakā brāhmaṇagahapatikā tassā rattiyā accayena pahutaṁ khādanīyaṁ bhojanīyaṁ ādāya yena icchānaṅgalavanasaṇḍo tenupasaṅkamiṁsu; upasaṅkamitvā bahidvārakoṭṭhake aṭṭhaṁsu uccāsaddā mahāsaddā.

Then, when the night had passed, they took abundant fresh and cooked foods and went to the forest near Icchānaṅgala, where they stood outside the gates making a colossal racket.

Tena kho pana samayena āyasmā nāgito bhagavato upaṭṭhāko hoti.

Now, at that time Venerable Nāgita was the Buddha’s attendant.

Atha kho bhagavā āyasmantaṁ nāgitaṁ āmantesi:

Then the Buddha said to Nāgita,

“ke pana te, nāgita, uccāsaddā mahāsaddā kevaṭṭā maññe macchavilope”ti?

“Nāgita, who’s making that colossal racket? You’d think it was fishermen hauling in a catch!”

“Ete, bhante, icchānaṅgalakā brāhmaṇagahapatikā pahutaṁ khādanīyaṁ bhojanīyaṁ ādāya bahidvārakoṭṭhake ṭhitā bhagavantaṁyeva uddissa bhikkhusaṅghañcā”ti.

“Sir, it’s these brahmins and householders of Icchānaṅgala. They’ve brought abundant fresh and cooked foods, and they’re standing outside the gates wanting to offer it specially to the Buddha and the mendicant Saṅgha.”

“Māhaṁ, nāgita, yasena samāgamaṁ, ca mayā yaso.

“Nāgita, may I never become famous. May fame not come to me.

Yo kho, nāgita, nayimassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī assa akicchalābhī akasiralābhī. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī,

There are those who can’t get the pleasure of renunciation, the pleasure of seclusion, the pleasure of peace, the pleasure of awakening when they want, without trouble or difficulty like I can.

so taṁ mīḷhasukhaṁ middhasukhaṁ lābhasakkārasilokasukhaṁ sādiyeyyā”ti.

Let them enjoy the filthy, lazy pleasure of possessions, honor, and popularity.”

“Adhivāsetu dāni, bhante, bhagavā. Adhivāsetu sugato.

“Sir, may the Blessed One please relent now! May the Holy One relent!

Adhivāsanakālo dāni, bhante, bhagavato.

Now is the time for the Buddha to relent.

Yena yeneva dāni, bhante, bhagavā gamissati tanninnāva bhavissanti brāhmaṇagahapatikā negamā ceva jānapadā ca.

Wherever the Buddha now goes, the brahmins and householders, and people of town and country will incline the same way.

Seyyathāpi, bhante, thullaphusitake deve vassante yathāninnaṁ udakāni pavattanti;

It’s like when the heavens rain heavily and the water flows downhill.

evamevaṁ kho, bhante, yena yeneva dāni bhagavā gamissati tanninnāva bhavissanti brāhmaṇagahapatikā negamā ceva jānapadā ca.

In the same way, wherever the Buddha now goes, the brahmins and householders, and people of town and country will incline the same way.

Taṁ kissa hetu?

Why is that?

Tathā hi, bhante, bhagavato sīlapaññāṇan”ti.

Because of the Buddha’s ethics and wisdom.”

“Māhaṁ, nāgita, yasena samāgamaṁ, ca mayā yaso.

“Nāgita, may I never become famous. May fame not come to me.

Yo kho, nāgita, nayimassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī assa akicchalābhī akasiralābhī. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī,

There are those who can’t get the pleasure of renunciation, the pleasure of seclusion, the pleasure of peace, the pleasure of awakening when they want, without trouble or difficulty like I can.

so taṁ mīḷhasukhaṁ middhasukhaṁ lābhasakkārasilokasukhaṁ sādiyeyya.

Let them enjoy the filthy, lazy pleasure of possessions, honor, and popularity.

devatāpi kho, nāgita, ekaccā nayimassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhiniyo assu akicchalābhiniyo akasiralābhiniyo, yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī.

Even some of the deities can’t get the pleasure of renunciation, the pleasure of seclusion, the pleasure of peace, the pleasure of awakening when they want, without trouble or difficulty like I can.

Tumhākampi kho, nāgita, saṅgamma samāgamma saṅgaṇikavihāraṁ anuyuttānaṁ viharataṁ evaṁ hoti:

When you all come together to enjoy each other’s company, I think:

‘na hi nūname āyasmanto imassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhino assu akicchalābhino akasiralābhino. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī.

‘These venerables mustn’t get the pleasure of renunciation, the pleasure of seclusion, the pleasure of peace, the pleasure of awakening when they want, without trouble or difficulty like I can.

Tathā hi paname āyasmanto saṅgamma samāgamma saṅgaṇikavihāraṁ anuyuttā viharanti’.

That must be because they come together to enjoy each other’s company.’

Idhāhaṁ, nāgita, bhikkhū passāmi aññamaññaṁ aṅgulipatodakena sañjagghante saṅkīḷante.

Take mendicants I see poking each other with their fingers, giggling and playing together.

Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti:

I think to myself:

‘na hi nūname āyasmanto imassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhino assu akicchalābhino akasiralābhino. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī.

‘These venerables mustn’t get the pleasure of renunciation, the pleasure of seclusion, the pleasure of peace, the pleasure of awakening when they want, without trouble or difficulty like I can.

Tathā hi paname āyasmanto aññamaññaṁ aṅgulipatodakena sañjagghanti saṅkīḷanti’.

That must be because they’re poking each other with their fingers, giggling and playing together.’

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhū passāmi yāvadatthaṁ udarāvadehakaṁ bhuñjitvā seyyasukhaṁ passasukhaṁ middhasukhaṁ anuyutte viharante.

Take mendicants I see eat as much as they like until their bellies are full, then indulge in the pleasures of sleeping, lying down, and drowsing.

Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti:

I think to myself:

‘na hi nūname āyasmanto imassa nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhino assu akicchalābhino akasiralābhino. Yassāhaṁ nekkhammasukhassa pavivekasukhassa upasamasukhassa sambodhasukhassa nikāmalābhī akicchalābhī akasiralābhī.

‘These venerables mustn’t get the pleasure of renunciation, the pleasure of seclusion, the pleasure of peace, the pleasure of awakening when they want, without trouble or difficulty like I can.

Tathā hi paname āyasmanto yāvadatthaṁ udarāvadehakaṁ bhuñjitvā seyyasukhaṁ passasukhaṁ middhasukhaṁ anuyuttā viharanti’.

That must be because they eat as much as they like until their bellies are full, then indulge in the pleasures of sleeping, lying down, and drowsing.’

Idhāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi gāmantavihāriṁ samāhitaṁ nisinnaṁ.

Take a mendicant living within a village who I see sitting immersed in samādhi.

Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti:

I think to myself:

‘idāni imaṁ āyasmantaṁ ārāmiko upaṭṭhahissati samaṇuddeso vā. Taṁ tamhā samādhimhā cāvessatī’ti.

‘Now a monastery worker, a novice, or a fellow practitioner will make this venerable fall from immersion.’

Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno na attamano homi gāmantavihārena.

So I’m not pleased that that mendicant is living within a village.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ araññe pacalāyamānaṁ nisinnaṁ.

Take a mendicant in the wilderness who I see sitting nodding in meditation.

Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti:

I think to myself:

‘idāni ayamāyasmā imaṁ niddākilamathaṁ paṭivinodetvā araññasaññaṁyeva manasi karissati ekattan’ti.

‘Now this venerable, having dispelled that sleepiness and weariness, will focus just on the unified perception of wilderness.’

Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

So I’m pleased that that mendicant is living in the wilderness.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ araññe asamāhitaṁ nisinnaṁ.

Take a mendicant in the wilderness who I see sitting without being immersed in samādhi.

Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti:

I think to myself:

‘idāni ayamāyasmā asamāhitaṁ cittaṁ samādahissati, samāhitaṁ cittaṁ anurakkhissatī’ti.

‘Now if this venerable’s mind is not immersed in samādhi they will immerse it; or if it is immersed in samādhi, they will preserve it.’

Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

So I’m pleased that that mendicant is living in the wilderness.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ araññe samāhitaṁ nisinnaṁ.

Take a mendicant in the wilderness who I see sitting immersed in samādhi.

Tassa mayhaṁ, nāgita, evaṁ hoti:

I think to myself:

‘idāni ayamāyasmā avimuttaṁ cittaṁ vimuccissati, vimuttaṁ cittaṁ anurakkhissatī’ti.

‘Now this venerable will free the unfreed mind or preserve the freed mind.’

Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

So I’m pleased that that mendicant is living in the wilderness.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi gāmantavihāriṁ lābhiṁ cīvarapiṇḍapātasenāsanagilānapaccayabhesajjaparikkhārānaṁ.

Take a mendicant who I see living within a village receiving robes, almsfood, lodgings, and medicines and supplies for the sick.

So taṁ lābhasakkārasilokaṁ nikāmayamāno riñcati paṭisallānaṁ, riñcati araññavanapatthāni pantāni senāsanāni;

Enjoying possessions, honor, and popularity they neglect retreat, and they neglect remote lodgings in the wilderness and the forest.

gāmanigamarājadhāniṁ osaritvā vāsaṁ kappeti.

They come down to villages, towns and capital cities and make their homes there.

Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno na attamano homi gāmantavihārena.

So I’m not pleased that that mendicant is living within a village.

Idha panāhaṁ, nāgita, bhikkhuṁ passāmi āraññikaṁ lābhiṁ cīvarapiṇḍapātasenāsanagilānapaccayabhesajjaparikkhārānaṁ.

Take a mendicant who I see in the wilderness receiving robes, almsfood, lodgings, and medicines and supplies for the sick.

So taṁ lābhasakkārasilokaṁ paṭipaṇāmetvā na riñcati paṭisallānaṁ, na riñcati araññavanapatthāni pantāni senāsanāni.

Fending off possessions, honor, and popularity they don’t neglect retreat, and they don’t neglect remote lodgings in the wilderness and the forest.

Tenāhaṁ, nāgita, tassa bhikkhuno attamano homi araññavihārena.

So I’m pleased that that mendicant is living in the wilderness.

Yasmāhaṁ, nāgita, samaye addhānamaggappaṭipanno na kañci passāmi purato pacchato vā, phāsu me, nāgita, tasmiṁ samaye hoti antamaso uccārapassāvakammāyā”ti.

Nāgita, when I’m walking along a road and I don’t see anyone ahead or behind I feel relaxed, even if I need to urinate or defecate.”

Chaṭṭhaṁ.

Qualities:

Craving

Craving

A driving ‘thirst’ that reaches out toward experiences, identities, or outcomes as the place to find satisfaction—“if only I had that.” It spins stories of lack, binds the mind to becoming, and invariably leads to suffering.

Also known as: wanting, yearning, longing, lit. thirst
Pāli: taṇha, abhijjhā
View all discourses →
Giving up

Giving up

The mental quality of renunciation and release from attachment. It delights in simplicity and freedom rather than in sensual pleasure. Giving up is not loss but the joyful abandoning of burden, opening the way to peace and insight.

Also known as: renunciation, relinquishment, letting go, abandonment
Pāli: nekkhamma
View all discourses →
Solitude

Solitude

Physical seclusion from crowds and mental seclusion from unwholesome states. It provides the quietude necessary for the mind to settle, detach from worldly entanglements, and develop deep collectedness.

Also known as: seclusion, privacy, aloofness, non-association
Pāli: viveka, asaṃsaṭṭha
View all discourses →
Wholesome

Wholesome

Conducive to or suggestive of good health and mental well-being.

Also known as: blameless, skillful, beneficial, good, useful, healthy, nourishing, sustaining
Pāli: kusala
View all discourses →
Wisdom

Wisdom

Lived understanding and sound judgment that steers the mind away from suffering, distinct from mere accumulation of facts.

Also known as: (of a person) wise, astute, intelligent, learned, skilled, firm, stable, steadfast, an experiential understanding of the four noble truths
Pāli: paññā, medhā, dhīra, paṇḍita, asammūḷha
View all discourses →
Wrong speech

Wrong speech

Speech that deceives, divides, wounds, or wastes. It includes lying, slander, harshness, and idle chatter. Such speech distorts truth, breaks trust, and stirs the mind toward harm and discord.

Also known as: false speech, lying, divisive, slanderous or defamatory or malicious speech, abusive or rude or unkind way of speaking, meaningless talk or idle chatter or gossip
Pāli: musāvāda, pisuṇavācā, pharusāvācā, samphappalāpa
View all discourses →

Last updated on July 27, 2026